Dag två

Andy, min homestay-familj, Joo Hee från Holland och jag.

Harriet, jag och Tilde vid gränsen.

Klockan är över 23 på kvällen, så jag ska försöka fatta mig kort. Vi var idag uppe på ett berg och såg över till Nordkorea (galen känsla). På andra sidan floden kunde man se landet, och det var bara cirka 480 meter över till andra sidan på den smalaste delen av floden. Tydligen försöker många fly genom att simma, men de flesta blir skjutna. Vi var också till ett ställe där sydkoreanerna hängt flaggor och banderoller med hälsningar till släktingar och vänner i nord. Vi såg även en film om delningen mellan nord och syd, och det var verkligen intressant. Jag kan tyvärr inte så mycket om den koreanska historian. Det var även intressant att höra att sydkoreanerna verkligen inte bryr sig om alla hot från nord. De sa typ "we hear things like that all the time, and we don't really care". Så det är nog faktiskt så, att vi i resten av världen är mer oroliga. Andy (vår huvudledare, som är manager på företaget som anordnar detta) är så himla trevlig och rolig. Han berättade bland annat ett skämt där han sa att det bara fanns tre tjocka personer i nord. Diktatorns pappa som dog, en nära vän till dem, och så diktatorn själv. Inte så roligt kanske... Haha. Men det visar ju att de har liten distans till det hela.

På eftermiddagen hade vi en välkomsceremoni med alla ledare och homestay-families. Alltså de vi ska bo hos i tre nätter. Vi fick presentera oss, ta gruppfoton, hälsa på alla, osv. Jin Heung Moon Hwa är alltså ett företag som har kristen bakgrund. Grundaren är Andys far. Han och familjen var väldigt fattiga som unga. Andy berättade att de bodde på en yta av cirka 10 kvm och var otroligt fattiga. Pappan startade då ett företag som gör kalendrar med kristna motiv (och de har även en bokhandel). Detta gick tydligen väldigt bra, och nu har de det väldigt bra ställt. De har kontor i Seoul. Andys pappa är som sagt väldigt kristen (Andy döljer exempelvis att han röker och dricker för sin pappa), och är bland annat väldigt mån om att man måste äta upp sin mat. Han tycker att det är hemskt att slänga mat, då han vet hur mycket det betyder för vissa.

Andys far startade 1996 journey program för adopterade koreaner i hela världen. Han ville ge tillbaka till landet på något vis, så han intresserade sig i adopterade. De har sedan dess anordnat detta, och med hjälp av pengarna som företaget tjänar, står de för alla kostnader. Det jobbar även många fler kring detta, men Andy är den som hela tiden är med oss (och kan prata engelska). 

Så nu vet ni lite om bakgrunden. Nu ligger jag i sängen hos min homestay-familj. Det är två jättegulliga äldre koreaner som bor i norra Seoul. De kan knappt någon engelska, men det har gått bra ändå. En tjej från Holland bor också här. Ska försöka visa bilder imorgon. De blev i alla fall väldigt glada över mina presenter, även om det var svårt att förklara vad det var för nåt. 

Nu måste jag sova. I säng denna gång! Imorgon ska vi till Seoul tower, Koreas nationalmuseum och något slags tempel.