Vilken dag! I förmiddags hade vi matlagningskurs. Vi skulle göra koreansk bulgogi och bibimpap. Två väldigt vanliga rätter här. Det var en kock som visade oss och sen skulle vi göra båda rätterna i varje grupp. Kocken fick sen smaka och bedöma vilken som var godast, och det vinnande laget vann 100.000 WON = 100 USD. Tyvärr tyvärr vann vi inte, men gud så gott det blev! Bulgogi är min favorit. Det är tunt tunt skuret kött (entrecote tror jag) som man marinerar och steker med grönsaker och svamp. Vi fick även med oss lite såser hem. Tex den superstarka chilipasten. Tror Anders kommer gilla den!
På eftermiddagen var det dags för adoptionsbyråerna. Alla åkte till respektive byrå. Till SWS var det bara jag och en till. Och så hade vi med oss en person som kan koreanska. SWS ligger i Gangnam (som i Gangnam style), vilket är som Seouls Östermalm. Jag var väldigt nervös i bilen, och innan vi åkte så satt vi alla och var supernervösa. En tjej från Danmark skulle få träffa sin familj på adoptionsbyrån, så hon var riktigt nervös.
Jag kände i bilen att det skulle bli alldeles för mycket för mig om jag skulle ta in alla intryck och känslor. Så jag tyckte att det var bättre att bara stänga allt ute. Annars skulle jag ha gråtit från att jag satt i bilen ända tills allt var över. Jag vet inte varför, men det kändes bara så himla konstigt att man äntligen skulle få åka dit. Jag hade ju föreställt mig det så många gånger under så lång tid. Och så visste jag inte vad jag kunde förvänta mig. Heidi som är en av ledarna var med på förra årets Journey och hon sa att det då var massor av överraskningar när de kom dit. Exempelvis biologiska föräldrar som kommit dit, fosterfamiljer som var där, osv. Så jag blev riktigt nervös.
Men när vi kom fram hade jag bara stängt av allting, så det gick väldigt bra! Vi fick en introduktion av själva SWS (Social welfare services). De hjälper alltså handikappade barn, äldre ensamma människor, ensamstående mammor, etc. Och såklart adoptioner. Jag fick träffa den social worker som jag mejlat med under dessa år, vilket var väldigt kul. Det var lyckligtvis hon som höll i hela mötet.
Vi gick sen till SWS babys reception home, där bebisarna bor innan de kommer till sin fosterfamilj, och sen när de varit hos fosterfamiljen och ska adopteras bort. Där fanns en nyfödd "avdelning" och en med lite äldre bebisar. Några av de nyfödda var bara några dagar gamla! Detta var alltså samma ställe som jag bodde på mellan 13 augusti och 31 oktober (när jag kom till Sverige). Mellan min födelse och 13 augusti bodde jag hos en fostermamma. Det var också samma chef som jobbade där nu, som när jag var där.
Det kändes väldigt konstigt att komma dit. Det var kanske 30 bebisar totalt, och personalen kunde omöjligt hinna med alla. De var väldigt duktiga, men det kändes ändå som att alla barn ska ha åtminstone en person som endast ser efter honom/henne. Allt kändes väldigt surrealistiskt.
Vi gick sen igenom min adoptionsjournal. Där fanns ingenting som jag inte visste, men jag fick fråga lite mer om andra saker. Bland annat skulle de försöka få tag i min fostermamma. Där fanns även alla foton och dokument som mamma och pappa skickat dit under adoptionsprocessen. Det kändes verkligen konstigt att se deras foton där. På ett kontor i stora Seoul.
Vi har sen shoppat hela kvällen (fast jag köpte egentligen ingenting). Vi har letat efter några specifika affärer hela kvällen, men fann dem aldrig. Och sen fick vi reda på att alla andra hade hittat dem. Hehe. Affärerna har öppet till 05.00! Så man kan verkligen göra vad man vill när man vill. Helt sjukt. Det bada myllrar av människor!
Imorgon ska vi till Gangnam och bland annat besöka Samsungs huvudkvarter. Visste ni att de har FEM generationer nyare Samsung Galaxy-telefoner här? Sjukt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar